Lite om perspektiv

Jag och Noah lyssnar och dansar till Choice i bilen på väg till dagis om morgonar (för er som inte känner till denna radio kanal, så spelar dom hiphop och R'n'B, väldigt london, Martin kallar kanalen för "the pimps and ho's chanel" och tycker att den är ytterst olämplig för Noah...

Härom dagen pratade dom på Choice om Tinie Tempah's kläd märke, och kom underfund med att det inte var riktigt kläder dom skulle använda, dom sa att kläderna var väldigt shoreditch (ldn's svar på typ söder i Stockholm, i.e. lite hipt) och deras förklaring var där folk har på sig kläder som ser jätte billiga ut men faktiskt är dyra. Jag tyckte att det sa lite om hur folk har olika perspektiv på saker och ting.

Hemma dag

Hänger hemma, ute regnar det. Städar och fixar. Noah klättrar en hel massa i trappen och vi båda njuter av lite lugn och ro.

Gillar dagar som dessa där man kan bara kramas en massa och lyssna på fin musik, just nu Sonja Åkesson samlingen, favorit dikten är Åkej.

Åkej.
Jag är misslyckad.
Åkej.
Jag klarar inte opp det här.
Åkej.
Jag har en annan rytm.
Åkej.Åkej.

Museum of Childhood.

Idag åkte jag och Noah och träffa min syster på Museum Of Childhood, helt klart ett het tips, passar barn i alla åldrar. Det ligger i östra Ldn, stadsdelen där alkisarna och hipsters spatserar bredvid varandra.

På museumet kan man titta på gamla leksaker, många minnen kommer flygande, sånna minnen som mer känns, smakar och luktar. 

Självklart finns det tillfällen för lek och fika. 

Som med dom flesta museum i London är det gratis inträde, enda negativa var att Cambridge Heat (tåg stationen jag åkte till) har två långa trappor och ingen hiss eller rulltrappa, desutom inte så befolkad så det blev att bära vagn. 

 se länk till museum of Child hood http://www.vam.ac.uk/moc/

Effektivitet eftersökes

Fredags, sitter på jobbet och har planer på att vad dagen ska ge, vid fyra innan jag springer ut för att träffa en familj (som visar sig inte vara hemma) börjar paniken picka, har inte hunnit ens hälften av hälften.

En lång vecka och har inte hunnit blogga en enda gång. Känner hur livet bara försvinner medans man antingen tittar på TV eller oroar sig för vad man inte hinner.

Jag vill ha, och ser till att ha, en massa tid där man tillåts att bara vara i nuet och sjunga imse vimse spindel 20 gånger i rad, eller bygga lego, eller tar en lång lunch från jobbet och läser lite och tittar på folk. Men önskar att jag lyckades planera in lite mer effektiv tid att fixa och dona. Vi brukade inte ha TV, tror att det måste bli lite av ett nylöfte, att låtsas att TVn inte finns. Kollar inte på TV när Noah är vaken, förutom en och annan "In the Night Garden" när jag måste ha en halv timma ostörd tid.

Dansar helst nykter.

Igår var det dans, dans, dans. Eskimo dance hade nästan hela grime scenen på samma plats, läs bara Wiley / Skepta / JME / Jammer / P Money / Ghetts / Little Dee / Flirta D / Scratchy / Slix / Roachee / Marger / Lil Nasty / Kozzie / Manga / OG'z / Boy Better Know / Slimzee / Logan Sama / Cheeky / Hatcha / Spyro / JJ / Aliens / Roll deep. Och jag var i sjunde himlen. 


Det var, så vitt jag vet inget bråk, och alla var där för att dansa. Var där med syster och Martin, som både gillar dans och grime, så det var dans golvet som gällde hela kvällen och jag insåg hur mycket jag saknar sånna kvällar, en energi som kommer infrån ut och man lever i musiken. 


Tror att det blir fler sånna kvällar, nu när Noah trivs så bra hos sina farmödrar. 


http://youtu.be/9_xMxgAJ-2s

En Svart Docka

En fin docka fick följa med oss hem från Ikea idag.

Jag tycker att det är viktigt att leksaker, böcker och filmer för Noah visar lite olika ansikten, och jag hoppas att jag skulle tycka att det var lika viktigt även om Noah's pappa inte var svart. Tyvärr så tycker jag att det är svårt att hitta bra böcker och filmer som har en positiv bild av icke vita människor. Vill ha berättelser utan fördomar och där svarta karaktärer inte blir exotiska. Då är det ju toppen med dockor och leksaker som man kan berätta sina egna berättelser om.