Vi är barn av vår tid. Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?

Läste just ett blogg inlägg hos Sofia Capel, som handlar om att hon blev tillsagd av en mamma på ett barnkalas när hon hade hjälpt dennes 3 åriga dotter att kissa, mamman som inte känner Sofia kände att hon inte skulle ha tagit sig friheten och vart antagligen orolig över Sofias anledning till att göra detta.

Utan att ta upp pedofili och genus eller om man kan eller inte kan förstå mammans oro (visst går det att förstå mamman, och det finns många kvinnliga pedofiler).  Så tycker jag att det väckte en viktig fråga om barn uppfostran och hur vi ser på detta. Jag precis som Sofia (som by the way jag inte känner) tycker att det känns väldigt naturligt att om det inte finns föräldrar runt omkring ta ansvar för andra barn, om det så är att hjälpa dom upp i en gunga, säga ifrån om dom gör något fel eller bara sitta och snacka lite. Jag vill gärna att andra vuxna ska behandla Noah likadant, självklart finns det gränser i när och hur man säger till andra barn och alla familjer har ju inte samma regler. Jag har också lärt mig av erfarenhet att på en lekplats alltid fråga föräldrar innan jag hjälper barn. Men på det stora hela så tycker jag att barn ska lära sig att lyssna på och lita på vuxna i sin närhet.

Jag tror att för att skapa ett samhälle där människor känner tillhörighet och samhörighet är det viktigt att vi kan lite på vuxna att ta ansvar för barn (självklart inte ta bort föräldrars ansvar eller ge sina barn till främlingar, jag jobbar som socialarbetare, jag vet att alla vuxna inte borde ta ansvar för barn). Men att visa barn att det finns regler och normer (!?) som vi alla följer men också att vi vill varandra väl och hjälper varandra.

Jag umgås i lite olika mamma grupper (ja jag vet, jag sa mamma, för att i London är det bara mammor) och jag gillar när vi känner oss trygga i att trösta, mata, säga ifrån till varandras barn, jag tror att det är det naturliga sättet att vara. Ge barn den urgamla mytomspunna by känslan. Tror också att det är i dessa samhang, bland familj och vänner som barn lär sig att det är ok att lita på andra vuxna vilket leder till att barn kan skapa sig nära relationer till vuxna utanför familjen, vilket jag tror ger en stor trygghet för resten av livet och en rikedom om hur olika familjer/ människor kan vara olika men lika bra. 

P.S rubriken från Barn av vår tid, Björn Afzelius, word på Björn Afzelius varje gång.