Detta med syskon

Jag var barnvakt till en kompis barn idag en 1 åring och en 4 åring, så jag med 3 barn på en öppen förskola med olika rum av kul och bus. Jag sprang mellan rummen med en knodd på höften, en annan i handen, trugade med sweets, blandade ihop svenskan och engelskan och kände mig helt slut efter en och en halv timma (när mamman återvände). Vet inte hur många gånger jag fick små panik när jag trodde att jag tappat bort någon på en och en halv timma… hur skulle jag klara ett liv med flera att hålla uppsikt på, dela min tid med?

Noah är nu två och ett halvt och så ofta vi får frågan om när syskon kommer. Och jo, ja, vi vill ha fler barn, om du/det som styr så vill, inshalla. Men svårt att tänka hur man planerar sånt, Noah dök upp i våra liv som en gåva. Jag vet att det är en klyscha men har svårt att se hur jag skulle kunna älska någon så som jag älskar Noah? Noah är så det mest underbara som finns och vi funkar så bra ihop, hur skulle vi se ut med helt ny människa att ta hänsyn till på samma sätt som vi tar hänsyn till Noah och mig och Martin. Så klart vet jag att det går och det blir bättre än bra.

Jag tror på syskon relationer, alltså barn man växer upp med och som en måste ta hänsyn till och som en lär känna på det där nära vardagliga sättet. Jag vill att Noah ska få ta del av det, men jag tror att ålders skillnad är lite sak samma. 

Veckan som gått....

Jag har åkt tunnelbana, provat nya frisyrer, Noah var ett bi på dagis, lite vardag och curry och dans med kompisarna från jobbet.

Vi är barn av vår tid. Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?

Läste just ett blogg inlägg hos Sofia Capel, som handlar om att hon blev tillsagd av en mamma på ett barnkalas när hon hade hjälpt dennes 3 åriga dotter att kissa, mamman som inte känner Sofia kände att hon inte skulle ha tagit sig friheten och vart antagligen orolig över Sofias anledning till att göra detta.

Utan att ta upp pedofili och genus eller om man kan eller inte kan förstå mammans oro (visst går det att förstå mamman, och det finns många kvinnliga pedofiler).  Så tycker jag att det väckte en viktig fråga om barn uppfostran och hur vi ser på detta. Jag precis som Sofia (som by the way jag inte känner) tycker att det känns väldigt naturligt att om det inte finns föräldrar runt omkring ta ansvar för andra barn, om det så är att hjälpa dom upp i en gunga, säga ifrån om dom gör något fel eller bara sitta och snacka lite. Jag vill gärna att andra vuxna ska behandla Noah likadant, självklart finns det gränser i när och hur man säger till andra barn och alla familjer har ju inte samma regler. Jag har också lärt mig av erfarenhet att på en lekplats alltid fråga föräldrar innan jag hjälper barn. Men på det stora hela så tycker jag att barn ska lära sig att lyssna på och lita på vuxna i sin närhet.

Jag tror att för att skapa ett samhälle där människor känner tillhörighet och samhörighet är det viktigt att vi kan lite på vuxna att ta ansvar för barn (självklart inte ta bort föräldrars ansvar eller ge sina barn till främlingar, jag jobbar som socialarbetare, jag vet att alla vuxna inte borde ta ansvar för barn). Men att visa barn att det finns regler och normer (!?) som vi alla följer men också att vi vill varandra väl och hjälper varandra.

Jag umgås i lite olika mamma grupper (ja jag vet, jag sa mamma, för att i London är det bara mammor) och jag gillar när vi känner oss trygga i att trösta, mata, säga ifrån till varandras barn, jag tror att det är det naturliga sättet att vara. Ge barn den urgamla mytomspunna by känslan. Tror också att det är i dessa samhang, bland familj och vänner som barn lär sig att det är ok att lita på andra vuxna vilket leder till att barn kan skapa sig nära relationer till vuxna utanför familjen, vilket jag tror ger en stor trygghet för resten av livet och en rikedom om hur olika familjer/ människor kan vara olika men lika bra. 

P.S rubriken från Barn av vår tid, Björn Afzelius, word på Björn Afzelius varje gång. 

Veckan som gått...

Martin och jag har var lediga i veckan för att packa, men släntrade mest runt i ett höstigt Ldn. Visst packade vi lite också, hittade 90 talets guldklimpar, som wu-tang shortsen. Och som alla andra tittade jag på Torka aldrig tårar utan handskar, och jag tyckte att den berörde.

Mitt liv som barn - En film om barn i socialt utanförskap i Sverige.

Väldigt stark film som berör. Det fanns en klar kritik mot myndigheter och hur dom bemöter barn som far illa, mycket tänkvärt. Som social arbetare väckte Lilly's historia många tankar, och jag har mött barn som har en väldigt liknande historia, hur kan vi/jag göra så att detta inte ska ske. Hur kan jag som socialarbetare och del i systemet gör en verklig skillnad för barn och familjer? Jag jobbar ju i London, men systemet är väldigt liknande och resurserna känns ännu mindre. Jag möter inga eller i alla fall väldigt få socialarbetare som inte brinner för att barn ska få det bättre som inte gör vad dom kan för att bemöta och förstå.

Vi behöver alla se vårat gemensamma ansvar.

Tack till Madeleine som tipsa om denna här filmen på hennes blogg här.

Halva huset i lådor, halva jag halva du…..

Skulle kunna skriva en mycket arg text om hur det engelska systemet runt att köpa, sälja hus och hem inte fungerar och hur människor blir besvikna och övergivna mitt i sina drömmar om ett nytt liv. Men vem orkar, inte jag, har ingen ork kvar. Letar i stället andlighet, hopp, en vilja i att hitta drömmar som inte har ett skit att göra med var vi bor.

Övergivna i lådornas land, soppkassar med kläder i högar och vet inte om vi kommer eller var vi ska gå. Vilket äventyr hittar man i ett sådant hem? En minnes högtidsborg, kläder från tidigt 90-tal, ett litet sjukhusarmband som passade på en arm från någon som allt i allt vägde 2.5 kg, bilder från andra tider. Idag vart äventyret en 2 timmars paus i packning med att titta på Rush Hour, väldigt bra dålig film. Historisk i att båda huvud personerna är icke vita.  

Hitta fötterna

Har inte skrivit på bloggen på länge, har hundra undanflykter, väljer bort dom. Känner att bloggandet ofta blir tomt och att jag inte hittar rätt, inte hittar mig. Ifrågasätter varför jag bloggar, vad jag vill säga, vad jag inte vill säga. Lite tid att hitta fötterna...

Gillar att blogga för att man får känna sig för, ändra sig, göra misstag, göra om. Det är min plats, min lekstuga. 

Labrinth feat. Emeli Sande - Beneath Your Beautiful

wow, såg denna på X-Factor (dras lätt in med lördagar hemma i soffan). Men oj vilken vacker sång. Labrinth har en stor plats i mitt hjärta, mycket rätt med honom.

ett litet tips

I am harlequin, uppfriskande kreativ och inspirerande. Fick mig att vilja spara långt hår och skriva dikter och göra vackra saker med min kamera.

http://youtu.be/oSC8vbls1v4

sen sist...

sen sist har jag hängt med min underbara bästis som var här på besök från sverige och vi gjorde sånt som bästisar gör bäst, utvärderade livet och pratade om framtiden, dansade bort natten, smidde planer och åt en massa god mat. Plus hängde med världens bästa Noah, som överöste auntie med kärlek och snor pussar, visade hur man även som en liten parvel kan skrika i över en halv timma om om man inte gillar att vakna.

Vänner är nog lite av det finaste livet har att bjuda på och note to self är att se till att vårda dom man har och skicka små kärleks ord då och då. För livet är så mycket större än tvåsamhetens borg.... jag är ett flock djur.

PS jag vet att jag sär skriver för mycket, men jag tycker att det är ok.

lekparks politik

Att hänga på lekparker, vilket är något jag gör en hel massa, är lite som att vara ett barn igen. Man börjar prata med någon som gungar (sitt barn) bredvid, man skrattar med en främling över välta sandslott och stannar lite längre vid ruschelkanan om man ser någon man "vill leka med". Men man saknar barnens språk, deras lekar, deras "ska vi leka?".

London's kulturella språk handlar ofta om att försöka hitta var i klass hierarkin man hör hemma. På samma sätt som man i Nigeria frågar om hur mår din mamma, pappa, syster, bror? i Sverige man inte kan undgå att nämna kylan, regnet, solen eller annat väder rörande. Så i London kan man knappt ha en konversation utan att det luskas lite, om var bor du? (det säger mycket om hur man har det ställt var man bor) vad jobbar du med? där en medelklassens mamma som inte jobbar för hon är hemma med barn snabbt lyckas lirka in någon kommentar om var hennes man jobbar.

Jag ogillar denna konversation men dras så lätt in i den, och skäms att erkänna att det känns relevant. Funderat lite runt det här och tror att i och med att i London bor folk från hela världen och att därför har vi svårare att läsa av varandras kläder, uttryck etc, plus att bostads politiken gör att vi alla delar lekparker, så visar detta vårat behov av att kategorisera av att bedöma, av att jämföra.

I en lekpark i Aspudden (söder om söder Stockholm) så kan man nästan vara säker på att den som står vid gungan bredvid jobbar antingen med något relativt kreativt eller inom offentlig sektor, har universitets utbildning, lever i en lägenhet med två eller tre sovrum, med två eller tre barn och skulle gärna vilja ha ett rum till, men trivs så bra. Alla möbler är mindre än 10 år gamla, om man inte är inrednings intresserad och letar gamla fynd, barnen har mer än nog med leksaker som organiseras i ikea lådor. Man har troligtvis inte bil, men om man behöver kan man låna mamma och pappa's volvo/audi/saab.... Större delen är födda i Sverige med föräldrar som är födda i Sverige, och är man inte det så har man troligtvis barn med någon vars föräldrar är födda i Sverige. Man kan nog till och med gissa att ingen röstar höger om sossarna och om de som gör kan man urskilja på kläderna så det är bara att undvika.

Förlåt mina generaliseringar, men detta är mina kvälls funderingar på politiken som sker medans barnen leker, i båda världarna bygger vi klass skillnader och förstärker våran status.

rasism i sommar

fortsätter min genomgång av sommar pratarna och förtsätter att njuta. En liten reflektion är hur alla icke vita sommar pratare alla tar upp hur dom har upplevt hur det är att leva som icke vit i sverige. Tänker att det är tänkvärt. Ett het tips är Soran Ismail sommar prat.

imorgon är min måndag....

Det här med att jobba halv tid är the shit, jag stor gillar det. Onsdag är min första jobb dag, sen snurrar jobbet till hundra, och jag försöker ge allt. Vill så gärna var med i gänget, för det är så många trevliga tjejer som jag kämpar på att bli kompis med. Sen kommer helgen och helg är alltid helg, familje tid, tid att träffa vänner, tid att gå ut och dansa. och sen har jag två mellan dagar där jag och Noah hänger runt och träffar andra vänner och åker till tesco eller zoo eller vad vi nu känner för. Livet är fint. En tre stegs vecka tar bort 9-5 känslan och längta till helgen ångesten, och veckan känns jätte lång.

sommar

Älskar sommar pratarna, längtar varje år och man blir liksom aldrig besviken, människor som på prestation ska lämna ut sig själv på det sättet som dom vill. Njuter. Några av min höjdare i år (har inte lyssnat på alla ännu är Klara Zimmergren, Klara och Johanna Söderberg, Neneh Cherry, Daniel Sjölin, Jenny Jägerfeld, Daniel Espinosa, Rakel Chukri.

Systra Mi

Min älskade lilla syster har lämnat Ldn, för nu, för tredje gången, för nya äventyr. Hon kommer vara mycket saknad, hon har under det senaste året varit min kompis i vardagen, den där man kan sitta och slö titta på TV med, någon som dragit med mig ut på en massa kul dans, Noah's super moster som verkligen känner honom väl. Vi kan sitta och inte säga något bara vara nära, eller prata om allt och inget.

Min syster är super cool och stark och ödmjuk och vänlig, hon bubblar. Jag är stolt.

Ett långsamt hejdå....

Det är dags nu, dags att säga hejdå, eller i alla fall ta en paus. Vi har länge haft ett stormigt förhållande och en väldig blandad samling minnen, starka, lite mer dimmiga, skratt, kärlek, tårar, ångest. Ofta har jag behövt ta avstånd, men alltid blivit lockad tillbaka. Tänkt att bara lite, nu när jag mår bra, då kan vi ju bli bästisar igen, du kan få förgylla min vardag men framför allt min fest.

Men en lördag för några veckor sen, så vaknar jag med ågren över axeln, gråten i halsen och helt utan ork att ta tag i dagen framför mig. Och så beslutet att nu, nu är det över, Jag Ska Inte Dricka mer Alkohol, bums. Jag njuter inte som jag brukade, jag mår bara värre och värre. Och jag vill inte behöva, vill inte känns pressen, bara en till så kanske den här kvällen livar upp lite. Jag livar upp, Jag dansar helst nykter.

Day Trip Brighton

I lördags åkte jag, Martin, min syster och Noah till Brighton. Det var kalas kul.

hår eller inte?

Nu när sommaren är här så är det dags att bestämma om jag ska raka benen eller inte. Liksom ingen grej, fast sanning är att oavsett val så skäms jag. Och det där med en tjej som sitter och skäms över hur hon ska göra med sitt kroppshår är väldigt skämmigt.

Ingen grej, att ha lite hår på benen, så som man är född. Väx upp människa och ha lite ideal. Kvinnor är födda med hår.... ja argumenten är ju inte svåra att hitta. Och visst kan det vara sexigt med håriga ben... men inte på mig... och jag vet att många tycker att det är äckligt och inte sker revolution av lite ben hår, väx upp allt du gör behöver inte vara ett statement. 

Ingen grej, det är väl bara att raka av det där håret om du nu inte gillar det. Trivs du så, vem bryr sig? Jag, jag bryr mig ju faktiskt, vill inte att tjejer ska behöva skämmas över lite hår och lev som du lär etc. 

oops...

Har visst glömt att blogga på ett tag, samtidigt som jag glömt att jag ville framåt och lära nytt. Mest stått och trampat här i några veckor, tittat på dåliga filmer, gråtit en skvätt till Bridesmaids (tror att filmer som rör mig till tårar måste ligga utanför kategorin dåliga, hur dåliga dom än är). Fast ibland rör sig livet fast man mest står och trampar, jobbet är spännande och fast jag inte hinner med där så väldigt utmanande. Noah har nästan börjat somna själv, vissa kvällar så somnas det helt ensamt andra så måste man in och kramas, ligga en stund men det är ändå ett väldigt spännande skede.

Men känns som jag har berört det där förut när livet rullar fast man inte är riktigt med, och även om man kanske behöver en livs paus, så känns det som om en förändring vore dags.

Bröllop

Jag har lite flagor av rött nagellack på min fingrar.... Varje gång jag tittar ner på mina fingrar minns jag en magisk kväll när Sanna gifte sig med Albin. Det var så vackert, kul och så där att självklart som kärlek ska vara. Fast bröllop kan vara en konstig hyllning till det som är ett liv två människor lever ihop så är det alltid ett lika stort privilegie att få vara med att smaska i kärleks historia, barndom och relationer.

Tack för en underbar kväll!

Välja fel, välja rätt, välja bort...

När livets stora val känns svåra att ta på, så kan man fokusera på dom små valen...

Ska jag klämma finnen, eller ska jag låta den vara?
Ska jag gå och lägga mig eller ge mig hän åt en bra bok?
Ska jag ha sandaler eller gummistövlar om vädret är omväxlande?

Jag klämmer alltid finnen.

känslovrak

Jag har kommit hem, haft tid att rymma ut i London och möta den anonyma massan, smörja in mina röda ögon, ge mitt pyre mer mat än han ätit på en vecka, ligga i sängen bredvid min älskade och prata om allt det roliga det svåra och mittemellan av den vecka som gått. Borta bra men hemma bäst säger dom. Sverige vart ingen paus, det vart ett känslomässigt kaos, av lycka, äventyr, brus och svåra relationer och helande vänner. Hemkommen ett känslomässigt vrak, nu ska spillrorna få falla på plats nu ska nya bilder byggas.

Dagen när födelsen var

Idag fyller finaste Noah år, 2 stora år, jag förundrar hur snabbt livet har förändrats att det som inte var är det som är, är det stora och det lilla. Jag är så otroligt stolt över mitt lilla pyre och hur han tar sig an den stora världen och skrattar och busar runt i våra liv. Här är han och som hans farmor lärt honom "clap yourself"

stopp

Vill mest skrika stopp till världen. Försöker göra min otillräcklighets känslor till något fint.... men det skulle kanske ta livet av dom...

Snart bär det av mot semester och Sverige, det blir kanske bra. Det blir kanske en pause.

ett två tre fyra... och en myra

ett. jag grät i bilen till jobbet för att Noah grät i dörren till dagis.

två. idag var inte min vän på jobbet, hon var hos sin mamma. Hon och hennes pojkvän har varit på semester, sen gjorde han slut, med ett text. Jag tycker att det känns så väldigt sorgligt. Ett helt liv byggt på drömmar som helt bara rämnar.

tre. noah åt hela sin middag själv, det gjorde hela min dag. Sen låg vi mage till mage i en och en halv timma innan han slutligen bestämde sig för att sova.

fyra. det kändes lite svårt att inte bli tveksam, när alla inte höll med om att en 13 årig pojke kanske ska få flytta in med sin mamma, som eventuellt hjälpte hans pappa att ta sex kort på sina döttrar. Jag har mina anledningar.

En myra. Myrorna har gett upphov till uttryck som "arbetsmyra" och "flitig som en myra" för personer som jobbar energiskt och mycket. Att "ha myror i huvudet" är att grubbla över något och att "ha myror i benen" eller "myror i byxorna" är att vara rastlös. (wikipedia)

utopin sverige?

Idag hamnade jag i en konversation med min vän, i den gamla fällan, klaga på vår livssituationer att som kvinna ta mer ansvar för barn och hus, och våra respektive bristande insikt i vad och hur mycket vi gör. Jag vill bara skrika för att jag blir trött på situationen, trött på att jag sitter i situationen, trött på att jag klagar över situation, helt enkelt trött. Min vän är inte svensk och inte hennes man heller, men ser frågande på mig och säger att det måste vara svårare för mig eftersom jag har förklarat för henne om svensk jämlikhet. Och jag ställer mig undrande om och hur det ser ut i Sverige, pratar mammor om sin lott?

Jag vet att jag nog vant in mig i detta liv här och hur saker ser ut här. För jag får ofta frågan av svenska vänner hur jag (som feminist? som kvinna? som Lisa?) kan förklara hur jag nöjer mig med att jobba halv tid och vara beroende av min mans lön. Jag kan nämligen lätt förklara detta för mig själv, jag älskar att jobba halv tid, mycket av det bästa av båda världarna, jag och Martin tror att det är det bästa för Noah att få både dagis tid och föräldra tid, vi har inte råd att Martin jobbar halvtid. Men nej jag är inte dum, jag ser att det är min roll som kvinna som gör att det faller på min (lyckliga) lott att jobba halv tid, att jag valt ett kvinno yrke som ger sämre betalt, att jag lätt kan fall in i normen av mammor som stannar hemma.

Och situationen är långt i från perfekt, men åter igen undrar jag hur livet lever i Sverige och om jag målar upp en utopi med billiga dagis (vilket ju är sanning) och halv tids jobbande pappor med förstående arbetsplatser..... och hur pratar mammorna. Och jag tror mig till någon halvsanning om en halv utopi, där visst finns det billiga dagis platser och mer förståelse från arbetsplatser och mer villighet från pappor, men jag tror att mycket börda faller på kvinnor i hemmen. Och jag vet inte var lösningen ligger, någonstans mitt emellan billigt dagis, tvång på pappa ledighet och kvinno strejk i hus och hem. Det sista svårare att åstadkomma, för man blir så hem blind. Liksom jag lätt kan förklara för mig själv hur jag gärna jobbar halv tid, kan jag bortförklara att jag gör mer hemma för att jag jobbar halv tid, för att jag gillar det rent.... eller inte ens se vem som gör vad, livet liksom händer medans barnen tittar och lär....

Sen barnsben

Jag tror på att vara sig själv och visa sin person för sina barn, få dom att förstå värderingar man håller hårt på och vara tydlig med sina åsikter. Om dom sen väljer att gå en annan väg, så är det helt ok, men att tro att man kan vara objektiv gentemot sina barn är strunt. Därför väljer jag att tidigt lära Noah (även om han kanske är lite liten för budskapen, gillar han bilderna och sångerna) att gilla Bamse, kåldolmar och kalsipper och annan propaganda.

Att Noah sen har en pappa med andra hjältar och andra värderingar, en farmor som tidigt gav Noah en barnens bibel, hoppas jag bara blir en mångfald där Noah har många vägar att gå och en stor förståelse för  att människor är olika men lika bra.

Så att visa vem man är och ge sina barn en stor förståelse och insikt i ens person är inte att hjärntvätta sina barn, utan att lära känna sina barn. Tror att veta vem man är och var man "kommer" från ger trygghet och att förstå personen bakom sina föräldrar och liksom ha den rinnande genom sig tror jag är en stor del av denna trygghet.

Någonstans lite samma tankegångar runt att lära Noah svenska, att för att han ska kunna förstå den "svenska kulturen, anden" så tror jag att det är viktigt att svenska språket kommer som en självklarhet. Så för att få sina barn att förstå en själv som person så tror jag att det är viktigt att man visat och delat med sig av sina tankar sen barnsben.

The whole brain child

Läst en mycket spännande bok om hur hjärnan fungerar och hur genom att förstå det man kan hjälpa sina barn på vägen till en större mognad och mer "integrerad" person. Ganska mycket sunt förnuft men ändå väldigt tänk värt. Som alltid gillar jag föräldrar strategier som bygger från en relation med sitt barn och att hitta förståelse, och mindre "straff". Även om den framför allt handlar om hur man kan göra som förälder gentemot sina barn, så tycker jag att den har hjälpt mig i andra relationer och i min egen relation till mig. Den är skriven på ett väldigt enkelt sätt som först störde mig lite, men efter ett tag kändes det genialiskt som om dom vet hur hjärnan hjälper en att komma ihåg information, allt bara fastnade.

Även om mycket av idéerna är menade för lite äldre barn, känner jag att det finns mycket jag redan har börjat använda. Som att nämna känslor som kommer för att Noah ska lära sig att känna igen känslor och hur man kan handskas med dom. Eller tänka på att istället för att bara tappa tålamodet försöka möta Noah på en fysik känslomässig nivå när allt bara rasar för honom. Eller att hjälpa honom att komma använda minne genom att prata igenom vad vi gjort under dagen.

Här nedan kommer deras korta reminder som dom tycker att man borde ha på kylskåpet

Refrigerator Sheet from The Whole Brain Child

by Daniel Siegel, MD and Tina Payne Bryson, PH.D

Integrating the Left and Right brain

 Left + Right= clarity and understanding: help your kids use both the logical left brain and the emotional right brain as a team.

 What you can do:

Connect and redirect when your child is upset, connect first emotionally, right brain to right brain. Then when your child is more in control and receptive, bring in the left brain lessons and discipline. 

Name it to tame it When big, right brain emtions are raging out of control, help your child tell the story about what upsetting them, so their left brain can help making sense of their experience and they feel more in control. 

Integrating the upstairs brain and the downstairs brain

Develop the upstairs brain: watch for ways to help build the sophisticated upstairs brain, which is “under construction” during childhood and adolescence and can be “hijacked” by the downstairs brain, especially in high emotion situations.

What you can do:

Engage, don't enrage: In high stress situations, engage your child's upstairs brain, rather then triggering the downstairs brain. Don't immediatly play the "Because I said so!" card. Instead ask questions, request alternatives, even negotiate.

Use it or lose it Provide lots of opportunities to exercise the uppstairs brain. Play "what would you do?" games and avoid rescuing your child from difficult stuiations.

Move it or lose it: When a child has lost touch with his upstairs brain, help her regain balance by having her to move her body.

Integrating Memory

Make the implicit explicit: help your kids make their implicit memories explicit, so that past experiences don’t affect them in debilitating ways.

What you can do:

Use the remote of the mind: When a child is reluctant to narrate a painful event, the internal remote lets her pause, rewind and fast forward a story as she tells it, so she can maintain control.

Remember to remember:Help your kids exercise their memoryby giving them lots of practice at recalling events.  

Integrating the many parts of myself

The wheel of awareness: when your kids get stuck on one particular point on the rim of their wheel of awareness, help them choose where they focus their attention so they can gain more control over how they feel.

 What you can do:

Let the clouds of emotions roll by: Remind kids that feelings come and go, they are temporary states and not enduring traits. 

SIFT: Help your children to pay attention to the Sensations, Images, Feelings and Thoughts in them. 

Execerices mindsight: Mindsight practices teach children to calm themself and focus their attention on what they want. 

Integrating Self and Others

Wired for “we”: watch for ways to capitalize on the brain’s built-in capacity for social interaction. Create positive mental models of relationship.

What you can do:

Enjoy each other: build fun into the family, so that your kids enjoy positive and satisfying experiences with the people they’re with the most.

Connect through conflict: instead of an obstacle to avoid, view conflict as an opportunity to teach your kids essential relationship skills, like seeing other people’s perspectives, reading non-verbal cues, and making amends.

snick snacka

Gillar så att trivas med dom jag jobbar med, men problemet är att man lätt hamnar i snick snacket och får lite för lite gjort. Antar att nyfikenheten på människor och deras liv är en orsak att jag valde mitt yrke, och slå ihop ett gäng med sånna som mig och lunchen fortsätter gärna in på kontoret. Hörde att social arbetare i svergie har sina egna rum.

Past the Pub that wrecks your body And the church - all they want is your money The Queen is dead, boys And it's so lonely on a limb

Hela helgen har landet firat att drottningen regerat i 60 år, inte jag. Jag tror inte på monarkin och vill inte vara med. Känns som att argumenten för att inte vara royalist är så självklara, men istället verkar det som om gemene man tycker att det är en självklarhet att någon som för att den föds in i en viss familj borde ha rättigheter och politiska ansvar och att deras personliga liv blir till ett party. Visst är jag en relativt nykomling i detta land och har inte kärleken till drottningen med modersmjölken. Men kände samma motstånd till spektaklet runt Viktoria och hennes bröllop. Nää, jag vill inte vara med. 

Istället gick vi en promenad runt kvarteret och titta på sniglar, skräp och hoppa i vatten pölar. 

Tv träsket

Fast i TV träsket, kvällarna fastnar i soffan och sen har timmar gått. Det ger väldigt lite.

Motivation till förändring, har läst lite böcker om sånt, tror på att hitta en annan väg ut.

allt känns lite roligare

det bästa med att ha Noah i mitt liv, är att allt känns lite roligare, när det regnar är det ett äventyr, att gå och handla blir en lek, när det är kallt blir det spännade att se hur han regerar. En kväll hemma är fullt av mys stunder, lek nya upptäckter.

Just nu låter min son mig (sommar hataren) njuta av alla roligheter man kan göra när man håller på att svettas sönder i solen.

när saker är som det ska..

Idag träffade jag genom jobbet en agency som arbetar med, förbättrar livs villkoren och gör ett hem till folk med autism. Jag träffar genom mitt arbete många av dessa agencys och ofta känns det lite sisådär. Men oj vad imponerad jag blev idag, dom hade en klar plan runt varje människa dom jobbar med, försökte och provade sig fram med olika alternativ så dom kunde hitta ett sätt för deras klienter (i brist på bättre ord) att klara av att leva i vårat samhälle på ett sätt som gör dom lyckliga. Allt från att lära en ung man att inte kleta bajs i hela lägenheten utan istället kleta deg till att hjälp en medel ålders kvinna som tidigare inte fått sätta sin fot i ett kök för att hon har sönder allt i sin väg att gör sitt eget tea.

Dom hade utvecklat spännande sött att jobba på för att göra förstå vardagen för deras klienter bland annat ber dom sin personal att filma en viss kommunikation och sätt att göra saker så dom kan ge förslag och förbättringar. Till att skriva meningar i bild material så att all personal andvänder liknande ord till klienten för att minska förvirring.

Jag vet att det låter som en självklarhet men det är så fint att se exempel när människor ser individen. Dom visade också integritet och att det var viktigare att kunna introducera nya klienter på ett positivt sätt genom att arbeta med föräldrar eller andra som känner personen väl snarare än att ta en massa betalt.

Tyvärr verkar det som om dom inte har en plats till "min" 16 årig utåt agerande pojke vars föräldrar känner att dom inte längre klarar att ta hand om honom. Men dom har höjt ribban och inspirerat.

det som händer i solen...

folk blir som förbytta man ler lite mer, men glädjs lite mer, det hånglas lite mer, skönheter letar i garderoben tills dom hittar den perfekta outfitten och sen går man ut och svettas ner den. Folk hänger i parker, dricker öl på gatan, pratar med en främling. Föräldrar skjutsar sina barn upp i luften och springer mot lekparker, blir leriga i sandlådor.

kvällar spenderas trötta, utslagna, svettiga på en soffa. Det känns nästan som om det är lite mer kärlek i luften, lite mer kärlek blir lite mer drama, många svettiga föräldrar slutar orkar bråka om den sista tuggan mat. Solen lockar det bästa och vackra men också det värsta och svettiga hos mig. Pendlar mellan lyrisk, och helt slut, svettig och grinig. Väljer gärna att sitta inomhus i skuggan och kolla på vänner repriser och dricka tea i protest.

En solig tidsdag

var på zoo, och såg bland andra flamingos och gorrillor denna lilla sötnöten. 

En annan sötnöt var fasinerad av både apor och stenar men verkade knappt märka girafferna, dock var skolbarnen mer än spännande. 

sovandes genom Marylebone..

i Marlylebone finns det fina små gator, och husen har söta små dörrar, utanför trängs porschar och cyklar.

 såg en affär som säljer hattar och hus?

målet var svenska kyrkan, där det finns bullar en massa lek och sång. Svenska fanan vajar högt, dom visade något kunga dop på TV? 

promenaden tillbaka var like mysig som dit, regents park, blå himmel och en massa efterlängtad sol.

Väntans tider..

Mitt uppe i hus köp, sälja, leta, hitta, vänta.... vänta... det är en väldigt stress full tid, men oj så spännande. Många kvällar har spenderats framför Rightmove... och vet inte om vi har blivit mycket smartare. Men nu är det bara att hålla tummarna och kross your fingers.

product placement

We make a good team my Adidas and me, we get around together, rhyme forever and we won't be mad 
when worn in bad weather....

Såg dessa fina i covent garden idag, lite för dyra för att kunna justify, men oj, Noah hade ju helt klart varit coolast på dagis. 

Sunday Club

Några kompisar har kommit på att vi ska ha Sunday Club, alltså träffas varje söndag och äta lunch på någon trevlig pub. Kul att styra upp att försöka ses regelbundet, gillar att ha kompisar som har koll på vardagen. Och söndag är en sån ypperlig dag att ses så man inte slarvar bort den med städ och tvätt. Noah är enda barnet i denna skara vänner, även om det ofta blir att äta i skift, så är det så mysigt att se ens barn få så mycket kärlek och uppmärksamhet.

Idag var vi på Wool pack i London Bridge.

ändå stort

Obama har sagt att han stödjer att en kvinna och en kvinna eller en man och en man får gifta sig. Lite som att säga att fisken gillar att simma, alltså en självklarhet. Men ändå lite stort att ha vågar stå för en sådan åsikt när det går emot många av hans väljare. Big up Obama med andra ord.

Har jag valt fel land..

England har sämst Social mobility, i väst världen, det förvånar inte. Det har tydligen kommit statistik på att i England så är ungefär 99 % av hur dit liv kommer se ut förutbestämt från hur dina föräldrars liv såg ut, alltså den klass du föddes till kommer du att förbli, därmed basta.  Tydligen är samma statistik för Danmark 15 %.

Som sagt detta förvånar inte, som jag skrivit förut är klass samhället mycket synligt och det bygger stor del av identitet och visar sig genom hur man pratar etc. Något jag dock förvånades över när jag lyssnade på en debatt om detta på radion, var hur lite av skulden skol systemet fick. I London är hela spelet runt vilken skola du kommer in i ett stort huvudbry, och en massa pengaspel. Antingen betalar du för privat skola eller så köper du ett hus i ett fint (dyrt) område som ligger nära en bra skola om du vill att dina barn ska få en bra utbildning, vilket så klart är en klass fråga.

Och det spelar roll, så här skriver Sanchia Berg för BBCFour independent schools - Eton, Westminster, St Paul's Boys and St Paul's Girls - and state-funded Hills Road Sixth Form College in Cambridge, together sent 946 pupils to Oxford and Cambridge between 2007 and 2009. By contrast, 2,000 lower-performing schools combined sent a total of 927 students to the two elite universities, getting less than 6% of available places, the Sutton Trust found.

Jobb eller inte jobb

Den här veckan har min kvällar, alltså min lilla egen tid när Noah ligger och sussar och jag fortfarande orkar hålla mig uppe, spenderats med att tänka på utredningar, fundera lösningar på andra familjers problem och skriva skriva skriva så jag inte behöver känns mig så stressad på jobbet när telefonen och möten tar upp mestadelen av tiden. Och även om det tar bort lite av den underliggande stressen så vet jag att det inte är hållbart, det går inte åt rätt håll. Måste lära mig att dra gränser och ge tid till mig, mina tankar, fundera på lösningar för min familj och skriva skriva blogg, dagbok, brev.... och bygga upp ro inte bryta ner stress.

På zoo får man gör vad man vill och lite till

Vi har haft en lång dag på London Zoo, hela familjen, och det var toppen.

absoluta favoriten var fjärils bubblan, där det flög fjärilar framför näsan. Detta med att få vara lite mitt inne bland, var ett tema dom körde på, ofta gick man in och djuren liksom hängde runt en utan staket. SOm den läskiga påfågeln på bilden ovan, inga skyddsnät mellan hen och mig.

Noah uppskattade även om vattenpölarna var en klar favorit. Hade så kul att jag signa upp mig för året för ca 70 pund.

Kärleks revolt

Jag och min fina Martin lever nog utifrånsätt ett väldigt traditionellt liv, i heteronormativens mecka. Men vad bryr jag mig hur det ser ut utifrån, jag har alltid sett vårat förhållande som en tonårs revolt mot en vad tycker grannarna attityd. Vi är det bästa teamet jag vet just för att vi inte tycker samma som varandra för att vi har så olika grunder och livserfarenheter.

Tillsammans sen mina tonår, så har vi på många sätt växt ihop och utvecklats tillsammans, fast ofta åt olika håll. Vi har fått äran att vara med och förstå varandras resa in i någon sorts vuxenvärld, fast våran resa har inte varit densamma och inte lett till att våra åsikter, värderingar eller ens livsstil blivit varandras eller hittat en mellan väg.

Jag är stolt över att vi fortfarande måste diskutera och värdera våra livsval, att vad som är självklart för mig, blir en frågeställning i vardagen. Att vi kan lära av varandra och därför kan fortsätta växa.

Tror att det svåraste att lära mig har varit att vara öppen för att uppskatta andra sätt att göra vardagen, typ äta middag framför TV:n, åka ut och köra bil när man behöver prata istället för ljus och en kopp tea.

Jag vill inte säga att det alltid är enkelt, men jag har aldrig velat välja ett enkelt liv, igen något jag inte har gemensamt med Martin vars dröm är ett enkelt liv, konvention och villa, volvo….

Något jag uppskattar med vårat liv är att vi klara av att leva tillsammans, men fortfarande har väldigt självständiga liv, att vi inte alltid måste göra allt tillsammans. Detta gör att vi kan fortsätta att vara nyfikna på varandra, och lära mer om den andra. 

tårtaffären?

Försökt tänka och filura lite på ett inlägg om tårt affären, men saknar helt enkelt ord....

En världsnyhet... blir Sverige missuppfattat? Uppfattat? Fattat?

Hel vegetariskt.

I lördags var jag och min syster på en hel vegetarisk och organiskt odlat Italiensk restaurang, Amico Bio och det var mycket mycket gott. Restaurang låg på en bak gata i närheten av Barbican, personalen var vänlig och "keeping it real", inredningen mysig och man kunde sitta in sig och stanna länge, maten enkel men yum. Det är så härligt när man kan äta allt på menyn och maten är till tänkt på ett annat sätt. För även om det (nästan) alltid finns vegetariska alternativ på restauranger så är dom inte i fokus. 


Jag har varit vegetarian sen 12 års åldern, lite djur rätt, allmän vett. En hållbar värld. 


Tips i Ldn. 
Amico Bio 
44 Cloth Fair London EC1A 7JQ
http://www.amicobio.co.uk/Home
(se ovan)


Food For Thought
31 NEAL STREET, COVENT GARDEN, LONDON WC2H 9PR
http://foodforthought-london.co.uk/
Mysigt ställe mitt i covent garden, god paj, matiga sallader, maten är klar och lassas upp på tallriken, bra lunch ställe. 


Happy Kitchen
393 Mentmore Terrace,London Fields,Hackney E8 3PH
http://www.happykitchen.org.uk/index.php
Organiskt, veganskt, gluten och socker fritt kafé som även säljer mat. Mysigt ställe där man kan sitta länge, barn vänligt med lite leksaker och barn stolar. 

Goapele

Lyssnar på P3 soul, och är i chock hur jag kan ha missat denna kvinna i mitt musik liv. Googlat henne, kär, en sån skönhet.

Känner mig skyldig för min ytlighet, älskar vackra människor med attityd, stil och känsla. en bild, en video kan få mig att gilla musiken mer, en person, en helhet.