Ett långsamt hejdå....

Det är dags nu, dags att säga hejdå, eller i alla fall ta en paus. Vi har länge haft ett stormigt förhållande och en väldig blandad samling minnen, starka, lite mer dimmiga, skratt, kärlek, tårar, ångest. Ofta har jag behövt ta avstånd, men alltid blivit lockad tillbaka. Tänkt att bara lite, nu när jag mår bra, då kan vi ju bli bästisar igen, du kan få förgylla min vardag men framför allt min fest.

Men en lördag för några veckor sen, så vaknar jag med ågren över axeln, gråten i halsen och helt utan ork att ta tag i dagen framför mig. Och så beslutet att nu, nu är det över, Jag Ska Inte Dricka mer Alkohol, bums. Jag njuter inte som jag brukade, jag mår bara värre och värre. Och jag vill inte behöva, vill inte känns pressen, bara en till så kanske den här kvällen livar upp lite. Jag livar upp, Jag dansar helst nykter.