Sjukstuga

Vi svettas och kräks omvartannat, jag har en tio kilo’s avtryck av ett huvud i halsgropen och sen mage på magen. Noah kräver hud mot hud tjugofyra timmar om dygnet när han är sjuk.  Jag blir slut, i kroppen, i huvudet. Lägga på en 39 grader feber på det och jag har hamnat i personlig kris. Martin var hemma för att ta hand om oss.

Jag har nu snor gråtigt åt att jag inte får gå till jobbet den här veckan och tänkt på allt jag inte hunnit göra. Oroat mig sönder och samman för att Noah bara sover och sover, och sover. Svurit över alla läkares råd som är så motstridiga. Men i morse börjarde vi äntligen vakna up ur våran dvala, som Noah firade med att ha stört disco i soffan till Syster Sol i morse.

Tänker på alla familjer som lever med sjukdom som en ständig del av livet och känner mig tacksam.  Tänker på alla familjer jag jobbar med, där mammorna (tyvärr nästan alltid mammorna) är ständiga fångar i vården av deras älskade barn i vått och torrt. Hur deras smärtor och värkar behandlas med höjda ögonbryn och ja ja det är stress, och visst, visst vi skriver ner det tar med det i bedömningen, men det är ju likadant för alla, lilla ”Alfie” kan få fritids en gång i veckan så kan du spendera kvalitets tid med din dotter och gå och handla.

Uppenbarligen bryter man ju själv ihop efter en vecka av lite feber trots att vi har möjlighet att Martin tar ledigt från sitt jobb, även om det tar av semestern.